av Karin Boye
Du är fröet och jag din mull.
Du ligger i mig och gror.
Du är det barn som väntas.
Jag är din mor.
Jord, ge din värme!
Blod, ge din saft!
En okänd makt behöver i dag
allt liv jag haft.
Strömmande varma vågen
känner ingen damm,
vidare vill den skapa,
bryter sig fram.
Därför gör det så levande ont
ini mig nu:
något växer och spränger mig – käraste, du!
Fant et flott dikt av Karin Boye - Jeg tolket det på min måte i disse tider da frø begynner å modnes igjen ;D
3 kommentarer:
Åh, jeg får alltid frysninger av Karin Boye! Et sånt utrolig talent, og en slik kraft i ordene. Og likevel ingen hvile i livet sitt! Stakkars geni!
Tror jeg skal ta henne med på nattbordet en ny runde! Takk for påminnelsen!
Så flott at dette lille diktet kunne inspirere da :)
Nydelig poesi :)
Tusen takk for hyggelig kommentar. Ønsker deg fine hage-dager i sola, Assa !
Legg inn en kommentar